HELSINGBORG. Få upplevelser är så inkluderande som kallbad. Här kliver alla i, veteraner och noviser, och möts av samma hav, samma brygga och samma värme i bastun.
Skåne har en lång kärleksrelation med kallbad. Från att badkulturen tog fart i Mölle på 1800-talet och lockade turister med sin för tiden skandalösa mix av herrar, damer och randiga baddräkter har kallbadandet gått från kurortstrend till vardagsritual. Här badas det i havet året runt – i grupp eller på egen hand. I allt från historiska badhus till moderna arkitektoniska landmärken.
Ribersborgs kallbadhus i Malmö hör till landets mest ikoniska, med utsikt över Öresund och Köpenhamn. Men det är Helsingborg som är Sveriges kallbadsmecka, med inte färre än tre kallbadhus. Att det är just här Kallbadsveckan arrangeras i januari – tolv festivaldagar med hav, bastu, föreläsningar och välmående – är därför föga förvånande. Till andra skånska kustorter med bastur, långa bryggor, havsnära restauranger, tystnad, utsikt och gemenskap hör Båstad och Bjärred.
Men kallbad handlar inte bara om att kliva ned i iskallt vatten. Det är pirret innan du går i, endorfinerna som rusar runt i blodet och känslan efteråt. Många beskriver bättre humör, klarare tankar, energi och stolthet. Kanske är det därför allt fler provar – och fastnar?
Det fina är att det är enkelt att börja. Du behöver inte vara rutinerad eller veta ”hur man gör”. Det är bara att dyka upp, kliva in i bastun, gå ner för stegen och låta havet ta över. Och alla är välkomna: kompisgäng, föreningar, konferensgrupper eller den som bara vill testa något nytt.
Enda risken? Att bli beroende. Skånsk badkultur är öppen, otvungen, lätt att kliva in i och svår att lämna.
